Leadership

Leadership
Part of the team of A-Speakers

Sunday, 25 August 2019

Min Mamma. Min spegelbild



Jag skrev denna poem till minnet av min mamma Nassime som var den roligaste, och den mest kreativa person som jag har någonsin träffat.
I denna poem Jag talar till henne om min längta att träffa henne, om åren som flöt iväg utan hennes fysiska närvaro, och om hennes starka inflytande över mitt liv ända tills idag.
Oh min mamma,
det har varit 20 år sedan du har somnat in
oh vad jag har saknat dig, och saknaden fick mig att smälta in.
Jag vet att du kan inte höra mig från din avlägsna plats, men jag talar till mitt hjärta eftersom du är där inne.
Mamma !!!  Jag talar inte med dig , tro mig !
Jag talar med mig själv
Jag ser ditt ansikte i min sorgsna spegel.
Alla brukar säga till mig att jag är lik dig.
Det är därför jag har börjat att skriva, snälla mamma , stoppa mig inte !
Sedan jag var ett embrio inom dig,
Jag var , och jag kommer att förbli en del av dig.
Jag kom ut till världen utan hjälp av en barnmorska.
Vi samarbetade tills hon kom och kapade navelsträngen.
Sedan dess har jag börjat höra om din kamp.
Sedan dess har du blivit mitt livs spegel
Sedan dess har din depression graverats i mitt sinne.
Du blev förtryckt innan jag ens har kommit till världen.
De stal din dröm  om att förverkliga dig själv, de samlade alla bekymmer som ett berg över ditt underbara hjärta

Men din drömmar var fortfarande vid liv inom dig.
Jag har bevittnat de när de lekte i dina vackra ögon.
Du drömde att flya till mig i Sverige... och du kom
Du drömde att klippa och färga ditt hår... och du gjorde det.
Du drömde om att sminka dig och sätta röda läppstift på dina lappar... och gjorde det.
Du drömde om att ta bort huvudsjalen... och du tog bort det.

Du gjorde allt detta innan du lämnade livet, men du lämnade till mig ett ljus för ljusa upp vägen för de som liknar dig.
Du lärde mig att dela min kärlek och glädje till de som förtjänar .
Du lärde mig att kämpa och aldrig låta förtryckaren att vinna över min autentiska jaget.

Du kämpade för att vara dig själv i en kultur som betraktade dig som en galning när du var på glatt humör. Du försökte inte spela någon annan, du var dig själv. Men de betraktade dig troende när du var ledsen och deprimerad.
Min kära mamma. Hur skulle jag kunna tacka dig för din förebild?
Utan dig har jag varit nu en tråkig och olycklig kopia som var accepterad av gruppen , men helt förnekad av mitt sanna jaget.
Nu är jag glad för att du lärde mig med dina tårar att aldrig låta andra stjäla min glädje.
Min kära mamma... Du vet att mina barn har fått en del av dig glada humöret och din kreativitet.
Min önska är att ingen inbillar de att de gör fel när de är sig själva, när de är spontana och glada, när de är uttrycker sig fritt.

Min kära mamma, jag ber om ursäkt att jag talade för länge.
Du ska veta att du inspirerar mig och motiverar mig att kämpa livets goda kamp.
Godnatt habibti !

No comments:

Post a Comment